Idag hoppade jag av psykologi-kursen på skolan. Det känns skönt, men nu måste jag stressa över att jag har ett nytt ämne jag måste läsa. Det är inte den första kursen jag har hoppat av. Under mina 2 1/5 år jag har varit på den här skolan så har jag hoppat av MINST ett ämne. Det blir för stressigt för mig, alldeles för stressigt. Det lär nog inte bli sista heller, men man kan ju hoppas att jag klarar av nästa termin. 

Just nu så sitter jag här i mitt arbetsrum och försöker skriva detta inlägg. Det är 4 personer till i rummet som skrattar och har sig. Har frågat om de kan tysta ner sig säkert 3 gånger nu, men det går sisådär. Jag har musik i högsta hugg i hörlurarna och försöker överrösta dem. 

 

Men tillbaka till att hoppa av kurser. Hade som mål att inte hoppa av en kurs i år. Men det gick ju som det gick. Jävla balle, vad dålig jag är, tänker jag. Försöker intala mig att jag inte är dålig. Att det är bra att jag löser ett problem. Men hjärnspökena håller inte tyst. Har velat hoppa av skolan bara för att jag är så rädd att misslyckas. Finns inget mellanting för mig, antingen så lyckas jag totalt och det blir värsta firandet, eller så misslyckas jag såpass mycket att jag vill gå under jorden. Jag har inget mellanting, inte i något. Det är lite jobbigt i vardagen, men det är väl därför jag har fått hjälp och medicin för mina problem. 

Jag försöker pusha mig framåt hela tiden i hopp om att kunna fortsätta läsa alla ämnen jag har i skolan. Jag vill lyckas. Jag vill fira över hur duktig jag har varit. Jag vill. 

 

Det är inte lätt. Men det löser sig.